Resonance Rådgivare, Leif Elggren med Frilansjournalist, Anna-Karin Sandström.

"Ljudkonst skulle kunna beskrivas som upplevelsen av att läsa en skönlitterär bok eller en dikt. Den stora skillnaden är att litteraturen består av ord som mer eller mindre har en absolut betydelse, medan det textlösa ljudet eller den tonsatta musiken framkallar en känsla som många gånger är ännu mer subjektiv än upplevelsen av ordet eller texten. Ljudkonsten kan på ett ännu friare sätt hjälpa till att skapa inre bilder med assistans från åhörarens egna referenser. Precis som alla andra sinnen vi tar för givet blir ljudet som mest uppenbart när man stänger det ute, fastän ett totalt uteslutande nästan är omöjligt. När vi sover eller blundar stänger vi ute ögats perception medan hörseln aldrig går att stänga av. I antologin "Notera tiden" skriver musikskribenten och författaren Teddy Hultberg att " Vi skulle kunna uttrycka det så att vi hela tiden ligger lever i en Ars Acustica, vilken vi kan ta del av oavbrutet, bara vi lyssnar till den. Det som utmärker den akustiska konsten är därför inte blott att den närmar komponerande och lyssnande till varandra, utan att den vill vara lyssnandets konst.

Att definiera ljudkonst är lika svårt som att definiera konstbegreppet i sig. Det enda man kan vara helt säker på är att vi använder hörseln för att uppfatta den. När den amerikanska performancekonstnären John Cage började experimentera med ljud på 50-talet för att undersöka ljudets betydelse mötte han stort motstånd. Ett av hans mest kända verk "4´33" som bestod av tystnad, och åter tystnad, väckte många arga åsikter. Idag har Cage en given plats i konstvärlden och ljudkonsten har minst sagt börjat fylla våra muséer, dock sällan på samma ljudlösa vis som konstverket "4´33". I det tvååriga utställningsprojektet "Resonance - Echoing Throughout Stockholm" kommer ljudkonstens möjligheter utforskas på olika platser i Stockholm. Initiativtagaren och curatorn Thomas Watkiss tycker att ljudkonsten förtjänar mer uppmärksamhet just för att den hjälper oss skapa egna bilder då perceptionen sker genom öronen istället för synen.

Till sin hjälp har Thomas Watkiss konstnären Leif Elggren som rör sig inom många områden med ljudkonst som främsta uttrycksmedel. Idag driver han bok- och skivbolaget Firework Edition som är en del av hans konstnärskap. Men att dela in konsten i olika discipliner eller försök definiera ljudkonsten som sådan har aldrig varit något som har intresserat Leif Elggren.

Jag brukar ofta säga att det enda anständiga man kan syssla med i det här
livet är den konstnärliga aktiviteten, vilket uttryckssätt man än arbetar med.
Utövandet av konst är den enda mänskliga aktivitet som rör sig över alla
parametrar samtidigt, säger Leif Elggren.

Själv sökte han sig till ljudkonsten under slutet av 70-talet för att han
kände att det var outforskat och ett uttryckssätt med stor potential.
Det faktum att ljudkonsten fortfarande var okänd mark gjorde det ännu mer fascinerande samtidigt som konstkritikernas svala bemötande
gav mig tillfälle att arbeta ifred.

Vilka möjligheter har ljudkonst om man jämför med andra uttryckssätt?
Jag tror inte att det skiljer sig speciellt mycket från de andra konstarterna. Men där finns en intressant subversiv kultur runt ljudkonsten
som intresserar mig. Den har en särskild energi och en stark politisk potential.

Leif Elggren anser att styrkan hos projektets sex första konstnärer framförallt ligger i deras olikhet.
Alla är skickliga och intressanta konstnärer som rör sig fritt inom många fält.

Är arbetsprocessen fram till det färdiga verket utmärkande betydelsefull för en konstnär som arbetar med ljud?
Arbetsprocessen är ju alltid viktig i alla lägen, i alla discipliner och media. Mycket kan hända på vägen. Många vägar förblir outforskade,
alternativa vägar som man kanske återvänder till i andra skeden.

Fascinationen för relationen mellan ljud och ljus verkar vara stark bland ljudkonstnärer, varför är det så?
Jag har inte tänkt på det tidigare. Men det kanske ligger något i det. Ljud och ljus är ju båda flyktiga och avhängiga tiden som går. Inte som
skulptur eller måleri som bara består. Om ljuset slocknar så kan man i alla fall känna efter på materian om den finns kvar. Ljud och ljus,
som artefakter betraktade, är helt beroende av elektriciteten. Inte nödvändigtvis, men alltsom oftast".

Anna-Karin Sandström, frilansjournalist i Stockholm.